Familjerätt 1990-1992

Från augusti 1990 till oktober 1992 arbetade jag intensivt med familjerätt i Sverige. Den ekonomiska krisen hade drabbat Sverige, och i stort sett alla pengar till inköp av barnteaterföreställningar hade dragits in.

Under ett halvår 1992 arbetade jag som juridiskt ombud åt klienter. I flera av fallen ersatte jag advokater som klienterna varit missnöjda med. Mitt angreppssätt innebar bl.a. att Advokatsamfundets etiska regler skulle följas. T.ex. skulle ingen bevisning användas utan en skriftlig verifikation som styrkte sanningshalten i bevisningen. I domstolarna skulle paragraferna i Rättegångsbalken,– dvs. spelreglerna,– följas.

Enligt svensk lagstiftning råder det advokatmonopol i brottmål men inte i civila mål.

Enligt min mening är förlikning mellan parterna "”barnens bästa"”. Detta lyckades jag uppnå några gånger när jag kom in tillräckligt tidigt i processen. Min faktura skickades då till Rättshjälpsmyndigheten i Sundsvall. I samtliga fall fick jag avslag utan någon motivering. Med samma timdebitering som advokaterna var mina kostnadsräkningar till domstolarna och till staten betydligt lägre än deras, – främst p.g.a. att jag satte mina klienter i arbete.

Jag blev förordnad som rättshjälpsbiträde vid två tillfällen, i länsrätterna i Malmö och i Örebro. Målen gällde verkställighet av umgängesrätt, och jag vann båda målen. Men i tingsrätterna fick jag avslag utan motivering på mina ansökningar att förordnas som rättshjälpsbiträde - – även för den klient som jag företrätt i länsrätten i Örebro. Klienten från länsrätten i Malmö hade inget pågående mål i tingsrätt/hovrätt.

Till slut lyckades det mig att få saken prövad i Högsta Domstolen. Se länkarna till HD:s avslag.

Enligt min kontakt på Högsta Domstolen hade saken om förordnande till rättshjälpsbiträde prövats 2 gånger tidigare i HD. Den ena gången var när den spionåtalade Bertil Ströbergs fru utan juristutbildning velat företräda honom i ett brottmål. Avslag. Den andra gången handlade om en jurist som först erhållit full betalning av klienten och därefter önskade samma betalning ytterligare en gång via rättshjälpen. Avslag.

Under åren 1990-1992 stötte jag inte på en enda vårdnadsutredning som var korrekt utförd, dvs. en som neutralt redovisade relevanta fakta och överlät till domstolen att döma.

Enligt min mening skulle det behövas en kvantifiering och en beskrivning av det som jag kallar "institutionellt våld" mot barn i Sverige och som har pågått i flera decennier. Källan till våldet mot barnen är de familjerättsliga avdelningarna på socialförvaltningarna. Det är t.ex. samma personer som författar vårdnadsutredningar som initierar och styr tvångsomhändertaganden av barn. En kvantifiering och en beskrivning av de skador barnen åsamkats menar jag också bör tas fram.