Till en virtuell journalist i södra Sverige. Möjliga intervjuobjekt.

Mars 2014

Börje Schöön

Börje hade firman ”Sköna golv” i Löddeköpinge. Hans jätteduktiga och rara dotter Camilla var med i vår ungdomsgrupp på teatern.

När jag skulle lägga in en matta i foajen och i trappan upp till scenen kontaktade jag såklart Börje. Han tog fram en matta av sanslöst hög kvalitet som var avsedd för fartygsinredningar. Han påstod att det var en bit han hade över och erbjöd mig den till vrakpris! (Jag undrar jag om det var en bit han hade över.) Börje kom själv och gjorde det svåra jobbet med den skruvformade trappan. Jösses vad fint det blev!

Om du kontaktar Börje är jag rätt säker på att han inte kommer att prata smörja om mig. Jag föreslår att ni tillsammans åker ut till teatern. Det vore kul att veta hur mycket som är kvar av den. Förutom mattan hängde jag upp spånplattor i vajrar i foajens tak för att korta ner efterklangstiden och minska volymen på rummet. På väggen in till lekrummet monterade jag ett stort fönster. Eftersom det var en bärande vägg gjorde jag det efter konstens alla regler.De tidigare gröna väggarna målades vita. I ”biblioteket” där barnen fick saft och kex efter föreställningarna satte jag in ett nytt takfönster. I källaren rev jag ut de gamla toaletterna och gjorde ett hål in till dem för att få mer lagerutrymme.

Vid sidan om teatern ligger den gamla lärarbostaden. Kolla om där fortfarande är skola för högstadiebarn med svåra hemförhållanden. Ingen annan ville ha dem i närheten – det skulle sänka villapriserna. När de frågade mig var det inget snack. På min tid hade ungarna min gamle handbollskompis Bo-Göran Schultz till lärare – fantastiskt duktig! Och naturligtvis samarbetade vi! Vi bjöd in dem med jämna mellanrum och de bjöd in oss till elevernas presentationer. Och när vi jobbade på teatern träffades vi ju hela tiden.

Många av barnen hade haft en del skit för sig. Och på teatern fanns det en hel del som var stöldbegärligt. Men bättre vakthundar än de ungarna kunde vi inte ha när vi var på turné! INGEN skulle röra den teatern! Teatern kan väl vara ett bra exempel på den kapitalförstörelse som är avsikten med den familjerättsliga hanteringen. Och teatern var uppbyggd av egna pengar och inte av samhällets.

Advokat Gunilla Lagersten, Lund

Enbart det att Gunilla samarbetade med mig medförde repressalier. Hon förlorade jobb som offentlig förvarare i Lunds tingsrätt (Eftersom det ofta var brottmål kopplade till de familjerättsliga målen behövde jag samarbeta med advokater. Den mycket erkände Peter Gabrielsson i Malmö var den andre förutom Gunilla.).

När jag lämnade Sverige oktober 92 sålde jag mina aktier i Mullvadarna AB (50 %) till Krister Jönsson för 250 kr. Men jag hade sinnesnärvaro nog till att få med en återköpsklausul senast den 1 okt 1993. Fattig som en kyrkråtta och med 850 000 kr i skulder betraktades jag som fullständigt uträknad.

På ett mirakulöst sätt lyckades jag göra mig skuldfri i augusti 1993. Under året som gått hade Krister hunnit reta upp mig. När jag också fick veta att han tänkte sälja min sommarstuga till sin bror Ingvar retade han upp mig ännu mer. Den sålde jag till Mullvadarna för 1 kr. Avsikten var att stugan skulle användas av fäder som inte hade till salt till ägget och följaktligen inte hade råd att göra något tillsammans med sina barn.

Den 30 september 1993 mottog Krister en check från mig på 250 kr. Dumskallen skickade tillbaka checken och trodde att han upphävde återköpet. Därefter var det bara att vänta på att han skulle göra bort sig. Han fick ju inte fatta ett enda beslut utan mig, och det visste jag att han skulle göra.

I mars 1994 kontaktade jag Gunilla. Det visade sig att Krister hade retat upp Gunilla också. Och naturligtvis hade han fattat en massa beslut. När Ingvar fick veta att jag var på banan igen drog han sig ur husköpet. Men Krister sålde istället stugan till en granne i Kuggeboda – som naturligtvis köpte den i god tro. Gunilla och jag hade Krister fullständigt i säcken, och vi hade muskler att skicka tillbaka honom till verkstadsgolvet ”for ever”. Vi blev erbjudna en förlikning: Alla mina fina dockor + 20 000 kr. Jag hade egentligen lust till att ta över Mullvadarna igen, men Gunilla rådde mig att acceptera budet. Jag är glad för att jag lydde hennes råd (Jag tror inte att Gunilla har glömt dockinvasionen av advokatkontoret).

Jag hyrde en bil i Köpenhamn och drog över och hämtade dockorna. Samma kväll uppträdde jag med dem på kulturnatten i Köpenhamn – Galleri 68 i Store Kongensgade.

När min grabb Petter var 15 hade han och några kompisar klättrat upp på Katedralskolans tak i Lund och kastat ner små smällare – inte på folk såklart. Det hade retat upp ett gäng äldre – och kriminella – grabbar som också klättrat upp på taket och hotat kasta ner Petter och hans kompisar från taket. Petter berättade historien för mig och frågade om jag tyckte att han skulle göra en polisanmälan. Jag svarade: ”Jag kommer aldrig att klandra dig om du inte gör det, men du vet vad jag tycker.” Han gjorde en polisanmälan.

Några dagar innan förhandlingen i Lunds tingsrätt blev jag uppringd av Gunilla. Hon hade fått nys om att grabbarnas försvarare hade tänkt slakta Petter. Då hade Gunilla sagt till dem: ”Ni ska veta att den äkte mullvaden kommer att närvara i rätten.” Tydligen hade detta skrämt upp dem. Redan när de presenterade sina yrkanden visste jag att vi hade vunnit (Inte sjutton företrädde de sina klienter!). Tingsrätten var snål – de kunde gett Petter lite mer än minimiskadeståndet på 5 000 kr. Jag argumenterade för 7 000 kr. Såklart hade de inte på taket att göra, men hoten var grova. Och om hoten hade realiserats hade min grabb och hans kompisar i bästa fall varit handikappade för resten av livet.

Krister Jönsson

Jag tror faktiskt att Gunilla är den som bäst kan tipsa dig om frågor till Krister.

Mats Jacobsson, Närlunda, Helsingborg

Mats var den mest aktive i Mullvadarna och fortsatte några år efter att jag lämnat skutan. Jag företrädde honom i den 2 dagar långa huvudförhandlingen i Helsingborgs tingsrätt – min första förhandling som ombud – och gjorde slarvsylta av motpartens advokat. Det är jag säker på att han aldrig glömmer. Mats kan säkert tipsa dig om folk du kan prata med. Men tyvärr är offren ofta så förstörda att man inte kan använda dem.

Här slänger jag in Bert Mellblom, Tjörnarp

Bert är en klassiskt utbildad slagverkare som inte hade lust att stå och vänta i två timmar i en symfoniorkester för att få slå ett slag på en cymbal. Bert och jag har gjort ett otal antal inspelningar tillsammans. Musiken till scenövergångarna till ”Den sjungande pojken” spelade vi in i mitt vardagsrum på Fiskaregatan i Kävlinge. Jag visste exakt antalet sekunder och vilka stämningar som skulle förmedlas. Det var skitkul! Bert vände ut och in på källaren och köket för att hitta brädor, pinnar, skrot m.m. med ”rätt” ljud. Jag hade en fin Tascam-studio och utmärkta mikrofoner. Resultatet blev excellent! Idén med musiken var att den skulle ge signalen ”musik från ett gathörn” och inte ”musik från en inspelningsstudio”. Det var inte så länge sedan som jag hade kontakt med Bert. Jag har skrivit manus till en barnbok med utgångspunkt i just ”Den sjungande pojken”. Några snuttar skulle behöva nyinspelas. Ordet ”musikmusiker” är Berts uppfinning. Bert har även han haft stora problem med sina barns mödrar.

Gunvor Digerfeldt, Gunnar och Cristofer

Gunvor är docent i pedagogik och hennes lysande avhandling handlar om barns danslekar. Gunnar är prof.em. i kvartärgeologi och deras som Cristofer är överläkare på hjärtenheten i Norrköping. Gunvor var den mullvad som gav mig det intellektuella motspel jag så väl behövde. G o G och deras dotter hade blivit torterade av psykiatrin i Lund. Deras hem på Kulgränden i Lund var den enda oas jag hade i den här perioden. Det var tuffa tag.

Jag vet inte i vilket skick G o G är – de är ju inte längre några ungdomar. Men du kan alltid kontakta Cristofer först.

Roger Lindström

Min favoritklient! Han kom körandes till Kävlinge från Landskrona på en transportmoppe. Med en stor potatisnäsa hade han inte utseendet med sig. Nykter alkoholist och pingstvän och pratade som ett maskingevär. Men han älskade sin dotter Emily mer än något annat på jorden.

Mamman – som också var pingstvän – hade flyttat till Örebro med dottern och vägrade lämna ut henne enligt umgängesrätten som fastställts interimistiskt av Landskrona tingsrätt.

Roger ringde mig dagligen, och jag var tvungen till att brutalt stoppa hans maskingevärspratande. "Antingen skriver du under fullmakten att jag är ditt juridiska ombud, eller får du hitta någon annan som lyssnar till dina monologer." Till min förvåning undertecknade Roger fullmakten dagen efter.

Efter förhandlingen i Örebro länsrätt tog vi tåget tillbaka igen. Roger var säker på att vi hade vunnit, men jag var inte alls lika säker. När jag klev av i Kävlinge gick Roger ut på perrongen och ropade jättehögt : ”Halleluja!! Gud välsigne dig, Mårten!”. Då är det värt något att vara juridiskt ombud.

Vi vann. Men det betyder inte så mycket. Jag åkte med honom upp till Örebro vid första umgängestillfället – kl 10-16. Utan mig skulle han inte ha en chans att få med sig dottern. Och jag kan lova att det satt hårt inne. Vi hade hyrt en bil – det var fint sommarväder och hade planerat att åka till en badplats. En kvinna från socialnämnden hade utsetts som övervakare. Vi var listiga och placerade henne i framsätet. Roger och Emily satt i baksätet och naturligtvis skulle Roger och ingen annan hjälpa flickan med säkerhetsbältet. Jag hade tagit med kameran och plåtade bilder på badplatsen.

Nästa umgängestillfälle var i Landskrona. Då hade det gått upp för kvinnan i socialnämnden hur i den milda grad tjänstemännen hade ljugit för henne. Hon åkte in till Lund och träffade några kompisar och lät Roger ha Emily för sig själv. Tyvärr valde hon senare att lämna socialnämnden. Det var just sådana som hon som hade behövts där.

Såklart ville Roger ha mig som ombud även i Landskrona tingsrätt. Om du kan hitta Roger är jag säker på att han kan gå ed på följande replik av rådman Stellan Fors: ”Mårten ska inte ha en krona.”

Riksdagsman Kaj Larsson i Tomelilla.

Kaj hittar du lätt på eniro.se. Han var den drivande kraften bakom den nya familjelag som trädde i kraft våren 1991. Jag kontaktade honom för att fråga varför man inte både kunde döma gemensam vårdnad och en umgängesrätt samtidigt. Fäderna hade att välja mellan pest och kolera. Antingen fick de inte träffa sina barn eller var de utestängda från all information från skolor, sjukhus etc. Kaj sade att han hade försökt, men han hade varit tvungen att tassa med filttofflor för att inte stöta sig med de socialdemokratiska riksdagskvinnorna.

Kaj berättade att han hade en hel garderob full med brev från människor vars barn och de hade blivit utsatta för övergrepp. Kaj är pensionerad sedan länge, så det borde inte gå att sätta munkavle på honom. Hoppas att han har garderoben kvar och att han även har sparat breven från de senaste 20 åren.

Men vad hjälper det med lagstiftning när ingen rättar sig efter den. När jag opererade som ombud 1992 var det INGEN som kände till att det fanns en ”ny” lagstiftning. T.ex. satt jag i Klippans tingsrätt och undervisade rättens ordförande och motpartens ombud i den nya lagstiftningen. Den ende som inte fick något betalt var jag!

Här slänger jag in advokat Leif Axelsson, Kävlinge

Han kände min far och har känt mig sedan jag var en pojkspoling. Leif var absolut en av de minst dåliga advokaterna i telefonkatalogen. Men han var inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna använda honom under mullvadartiden.

I saken Krister Jönsson mot Gunilla och mig var det ingen advokat som ville företräda Krister. Leif ställde upp – all heder åt honom. Leif – som är allt annat än dum – förstod snabbt vilka muskler Gunilla och jag hade. Jag tror att han drog en djup suck av lättnad när jag accepterade förlikningen.

Jan-Erik Wikström, Bengt Westerberg

Jag tror att det var våren 1988 som folkpartiet gjorde en kulturrundresa i Skåne och bl.a. besökte vår teater. Dockvisningen var som vanligt min avdelning. Vi hade en meterhög åsna med ”lapptäckeskinn”. Jag plockade fram Bengt Westerberg och bad honom klappa åsnan på en speciell tygbit vid länden. När han klappat några gånger började åsnan vifta på svansen. Alla jublade, men Jan-Erik Wikström allra mest – jag trodde nästan att han skulle få kramp (Vi hade också plåtat Bengt Westerberg när han fick biljett av biljettgubben.) .

Efteråt fick vi ett brev där de hade tyckt att besöket hos oss hade varit det bästa på hela rundturen.

Bengt Westerberg var socialminister under mullvadartiden. Inte visade han framfötterna, inte.

Brita Sundberg-Weitman

Jag stötte på henne av en slump någon månad efter att hon hade vittnat i Assange-målet i London. Hon blev lite impad när jag berättade att jag hade läst ”Rättsstaten åter” redan på 80-talet. Såvitt jag vet är hon fortfarande vital. Svagheten med henne är att hon inte berör våldet mot fädrar och deras barn. Enligt min mening kan man inte beskriva våldet med vänsterhanden och samtidigt låta bli att se det ännu grövre våldet med högerhanden. Jag valde att inte alls beröra detta i videon. Brita har gjort en stark och modig insats.

Men videon ger henne verkligen vatten på hennes kvarn när det gäller det svenska rättsystemets totala kollaps (Hjälper kanske Julien Assange också?).

Högsta Domstolen

De kan gärna få förklara varför de bröt mot lagstiftningen 1992 och gav mig "Berufsverbot". De två tidigare prejudikaten hade ingenting med en seriös ansökan att göra. Egentligen lite pinsamt för dem, eller hur?

Min kontakt Gerd – jag har glömt hennes efternamn – har säkert gått i pension, men om hon lever kan du försöka få tag i henne. Intelligent kvinna – jag minns att vi pratade ”ventiler” som analogi. Gerd menade att jag hade skrivit ett stycke svensk rättshistoria. Utan videon hade ingen fått veta det.

Stig Malm

Han borde egentligen skämmas ögonen ur sig. När jag kämpade för livet för LO:s medlemmar stod han bara vid sidan om och tittade på när de slaktade mig.

Antje Jackelén

Ärkebiskopen kan naturligtvis säga att hon inte hade en aaaning om den här verkligheten. Men om hon inte genast ger den familjerättsliga informationen högsta prioritet är han lika skyldig som Bertil Werkström var 1992.

Birgitta Ohlsson

Hon hade aldrig nått sin position om hon hade sagt pip. Det hon enligt min mening borde säga offentligt är: ”Jag skäms över mig själv som människa, jag skäms över mitt kön, jag skäms över mitt parti och jag skäms över mitt land. Jag lämnar härmed samtliga politiska uppdrag med omedelbar verkan. Mina pensioner från riksdagen och från EU kommer oavkortat att gå till Läkare utan gränser.” Om hon hade sagt ovanstående hade hon vunnit respekt. Men tror du att hon gör det?

Maria Larsson

Maria Larsson lär nog inte uttala sig, men du kan ju alltid försöka.

Barnombudsmannen

Barnombudsmannen lär inte heller uttala sig. Men vi får se hur många som anmäler sig till deras internationella kurser – om de nu kommer att hålla några sådana framöver.